Runda 36

Det blev lite rörigt idag. Först hann jag springa nästan en kilometer innan jag kom på att jag glömt vätskebälte, och sprang således hem igen och hämtade. Det var nämligen långpass idag, så det behövs. Ingen vidare start, och när sen ljudboken jag lyssnar på (fortfarande "Hundraåringen...") blev märkligare och märkligare blev jag klart störd. Personer som inte ens träffat varandra satt plötsligt i samma bil, vissa som nyss levde var döda och så vidare. Jag misstänkte fuffens, och stannade och undersökte saken. Visst - shuffle på iPoden. Bara att hoppa tillbaka och och försöka glömma alla spoilers. Har iofs läst boken förut, men är bra på att glömma handlingar.

Men den största fadäsen kom vid ett hårt trafikerat övergångsställe strax före Västerbron. Jag tänkte vara smart och stoppa GPS-klockan när jag stod still, men då är det bra om man kommer ihåg att klicka igång den igen när man börjar springa. Det hela upptäcktes först en bra stund senare, när jag tänkte kolla hur många kilometer jag lyckats få ihop. Hade ju ända sprungit minst en timme. "Fuffens!!" tänkte jag när klockan sa drygt fyra kilometer och tidtagningen stod still. Eftersom jag är lite kontrollfreak var det mentalt jobbigt att springa utan att veta hur länge eller hur långt jag sprungit. Fick på måfå försöka pricka slutdistansen 19 km. Sprang först ett varv runt Lilla Essingen, sen Västerbron - Liljeholmen - runt Gröndal - tillbaks till Stora Essingen, och sen över Alviksbron för ett litet varv där. Egentligen hade jag tänkt ta ett varv till där, men mitt högerknä var lite småstruligt och klockan började bli mycket (skulle iväg till ett möte efteråt) så jag sprang hem i stället. Väl hemma fick jag sitta på Eniro och mäta. Det blev inga 19 km, men väl 16,85. Det får duga.

Distans: 16,85 km

Tid: Vet ej exakt, ca 1:40 skulle jag tro

Snitthastighet: ca 6:00/km

Känsla: Jobbigt med allt som strulade, men det var ett antal km med bra flow i mitten. Efter att jag fixat shufflen, innan jag upptäckte klockmisstaget närmare bestämt.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Med mindre Papphammar-beteende ska det nog gå.