Runda 34

Helt endorfinlycklig just nu efter ett mycket bra pass. Är varm och mätt och nyduschad och trötta muskler ska snart få sjunka ner i soffan för ett antal timmars FIFA-spelande med en god vän.

Idag var det "stegrad fart" som gällde. Det skulle bara vara riktigt jobbigt de sista två kilometrarna stod det i programmet. Jag gjorde som jag blev tillsagd. En kilometers uppvärmning, sen stanna för tänjning av musklerna, och sen tre varv runt Lilla Essingen där det första var lugnt, det andra mellansnabbt och det tredje med riktigt mycket tryck. Till saken hörde att jag hade sprillans nya broddar på skorna, det var total isgata på stora delar av ön. Det hade inte gått med mina gamla nernötta. Sista varvet låg jag mellan 4:20 och 4:30 per km, riktigt bra tempo med tanke på underlaget. Till sist en kilometers nedjogg och sen styrketräning enligt nedan. Bara 20 sek vila mellan varje set, så rätt så tufft vid armhävningarna och armpendlingen. Orkade armhävning nr 30 med minsta möjliga marginal.

Sit ups rak mage, 3x15st
Sit ups sned mage, 2x15st höger, 2x15 vänster. Kör växelvis.
"Rumplyft", 2x15st
Ryggresning, 2x15st
Armhävningar, 3x10st
Stillastående "snabb armpendling 3x20 sek (som du springer med armarna, fast "max". Avslappnade axlar)
Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x8st höger ben. Både "upp och ner".
Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x8st vänster ben. Både "upp och ner"
Utfallsteg, 2x8 steg.

Visst ja, jag gjorde ju faktiskt bloggens första riktiga vurpa också. Trots broddarna. Det lömska var att det skedde på Essingebron, som var helt snö- och isfri. Det var ett ensamt isblock, stort som ett påskägg ungefär, som låg mitt på trottoaren och som jag snubblade klockrent på. Ramlade framstupa och tog emot mig med handflatorna. Som tur var hade jag tjocka tumvantar på mig. Annars hade jag skrapat upp dem ordentligt, för det var mycket grus på trottoaren.

Distans: 8,32 km

Tid: 43:34

Snitthastighet: 5:14/km

Känsla: Var bekväm med alla olika hastigheterna, inklusive den sista (även om jag inte hade klarat mycket mer än 2 km i det tempot). Det var strålande solsken och allt bara funkade.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Bring it!