Runda 3

Trots att senaste rundan var ganska halvdan, tänkte jag ändå försöka mig på ett lite längre pass idag. Slog ihop runda 1 och runda 2, och voilá: runda 3. Alvik + Lilla Essingen = 7,6 km. Vädret var även idag oförskämt bra för att vara i slutet av oktober, och jag hade all tänkbar utrustning för en lyckad runda. Sköna löpartights, underställtröja, vindjacka, löparvantar, sköna strumpor (okej, 100% bomull men ändå), GPS-klocka, nya skorna och iPhone-hållararmband för underhållning. Kände att jag behövde lite att lyssna på för att inte börja tänka för mycket. "Christer" i P3 är ett utmärkt pratprogram, valde ett avsnitt med berättarstafetten "Apropå det", där lyssnare associerar fritt och ringer in sina egna historier. Mycket underhållande. Exempelvis ringde en tjej in och berättade om en bilfärd hon gjort med sin mamma och sin mormor. Plötsligt hoppade en hare ut på vägen, och samtidigt som mamman desperat försökte väja vrålade mormor "Gasen i botten så får vi harstek till middag!".

Jag hade bestämt mig för att det var viktigare att få en skön runda än att få en bra tid, så jag tog det relativt lugnt. Sneglade då och då på klockan ändå för att undvika att springa långsammare än 6 min/km. Där känns det som att min gräns går, av någon anledning.

Rundan kändes överlag bra, jag blev ganska trött de sista två kilometrarna men det var helt klart hanterbart. När jag kom hem körde jag Plankan som mag- och ryggträning. 2 x 1 min blev det, med en minuts vila emellan. Andra minuten var sjukt jobbig. Ett tecken på att jag ska göra det oftare.

Distans: 7,6 km

Tid: 41:30 min

Snitthastighet: 5:28/km

Känsla: Bra, men trött på slutet

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Nej.

(Datum för rundan: 29 okt)

Runda 2

Extremt fint väder. Grötfrukost, två sportknäcke med ost samt en kopp kaffe. En och en halv timmes vila efter frukosten, sen ut. Hade GPS-klockan på. Sprang runt Lilla Essingen. Nya skorna kändes riktigt bra, och deras knallröda färg inspirerar mig. Det kändes bra i början, men efter några kilometer började andningen låta flåsig och tekniken blev slarvig. Man skulle kunna säga att jag blev trött, för det var så det var.

Jag tänkte ganska mycket negativa tankar också, om hur otroligt många mil jag har kvar att springa innan jag är mogen att springa marathon och så.

Distans: Ca 4,7 km

Tid: 25 min

Snitthastighet: 5:19/km

Känsla: Bra i början, men tog slut sista biten

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Definitivt inte.

(Datum för rundan: 27 okt)

Runda 1

En småstressad runda över till Alvik och tillbaka. Sammanlagt ca 3,5 km eller så. Hade snackat med Rikard på telefon precis innan jag stack, han skulle komma och käka hos mig. Ville verkligen vara hemma innan han plingade på dörren, så jag fick pinna på. Eftersom det var första rundan på ganska länge kändes det bra. Det gör det alltid. Det är sen det blir värre.

Distans: Ca 3,5 km

Tid: Runt 20 min, sprang utan klocka

Snitthastighet: Vet ej

Känsla: Bra, men stressad

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Svårt att säga utifrån denna korta runda.

(Datum för rundan: 25 okt)

Då kör vi igång

Hej, jag är en halvdan löpare som anmält mig till Stockholm Marathon 2011. Jag har börjat jogga många gånger, och slutat lika många. Haft svårt att hålla i det längre än ett par månader som längst. Det enda lopp jag någonsin sprungit är Stockholm Halvmarathon, som jag sprang i september i år. Det gick faktiskt bra, jag hade tränat ungefär tre månader ganska regelbundet och sprang på 1.55.13. Hade en skön känsla nästan hela loppet och fick till och med till en spurt med ett par kilometer kvar. Lyckades hålla tankarna i schack också, tänkte nästan inte på någonting. Det var en väldig kick att ha hejarklack också, två gånger sprang jag förbi dem (ingen prestation jag skryter med, de stod still) och båda gångerna blev jag så till mig att jag bara high-fivade dem och sprang vidare utan att ta emot energigelen min sambo stod och höll i helt enligt min instruktion.

Efter halvmaran blev det ett uppehåll i löpandet. Lite sjukdom, lite ont i knät efter att ha slagit det hårt i en kökslåda två dagar i rad. Ett uppehåll på över en månad. Jag sprang ett par gånger i slutet av september, men sen blev det en paus igen. Ska man springa marathon nästa år är det dags att börja köra nu. Ett inlägg per löprunda kommer det att bli. Det kanske blir skittråkigt att läsa ibland. Men jag tänker att någon därute kanske tycker det kan vara kul att följa en halvslappis väg till att bli en person som kan springa 4,2 mil i ett svep?