Uppehåll

Knät känns inte riktigt bra. Det gör ont på insidan av vänster knä när jag joggar, det känns till och med när jag går. Jag avvaktar lite. Hade tänkt köra tennislektion igen på fredag, men det känns som jag skjuter upp det. Det här är inte kul.

Jag är dock inte så orolig, det gör inte jätteont och jag märkte inte att det hände nåt på tennisträningen. Hoppas på att det ger sig snart. Springer inte förrän det känns bra.

Runda 38

Nu var det slut på det roliga. I alla fall slut på inlägg som svävar på rosa endorfin-moln. Igår sprang jag ett riktigt ruttet pass där de första 5 kilometrarna gick långsamt och de sista 3 ännu långsammare, närmare bestämt i gångfart. Anledningen var att vänster knä inte kändes helt okej. Tror att det kan ha något att göra med tennislektionen jag tog några timmar före passet. Jag är inte van vid tennis, och således inte heller mina knän. Vore inte helt långsökt att tro att det har ett samband.

Det positiva är väl att jag lyssnar på kroppen och inte tar i om det gör ont. Det skulle vara "stegrande fart" idag, men det blev tvärtom. Nåja, jag var ute i nästan en timme och fick frisk luft. Och ljudboken var kul.

Äh, vem försöker jag lura. Klart det var surt.

Distans: 8 km

Tid: 53:12

Snitthastighet: 6:39/km

Känsla: Det gjorde lite ont i knät. Tog det lugnt i väntan på att det skulle ge sig, vilket det gjorde en liten stund efter typ fyra km, men sen började det kännas igen.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Känns viktigare att tänka på att hantera knät rätt nu.

Runda 37

10 km lätt distans igår. Fem minusgrader och en stad som badade i solljus. Benen kändes pigga och tekniken satt. Under hela milen hade jag känslan att jag tog det lugnt, och siktade på att springa på de 57-58 minuter som programmet rekommenderade. Klockade ändå in på dryga 53. Knät bråkade inte alls och styrketräningen efteråt var skön. Jag var lycklig.

Distans: 10 km

Tid: 53:20

Snitthastighet: 5:20/km

Känsla: Det kändes som att flyga, som att kroppen vägde typ 10 kg.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Oh yes.

Datum för rundan: 26 januari.

Runda 36

Det blev lite rörigt idag. Först hann jag springa nästan en kilometer innan jag kom på att jag glömt vätskebälte, och sprang således hem igen och hämtade. Det var nämligen långpass idag, så det behövs. Ingen vidare start, och när sen ljudboken jag lyssnar på (fortfarande "Hundraåringen...") blev märkligare och märkligare blev jag klart störd. Personer som inte ens träffat varandra satt plötsligt i samma bil, vissa som nyss levde var döda och så vidare. Jag misstänkte fuffens, och stannade och undersökte saken. Visst - shuffle på iPoden. Bara att hoppa tillbaka och och försöka glömma alla spoilers. Har iofs läst boken förut, men är bra på att glömma handlingar.

Men den största fadäsen kom vid ett hårt trafikerat övergångsställe strax före Västerbron. Jag tänkte vara smart och stoppa GPS-klockan när jag stod still, men då är det bra om man kommer ihåg att klicka igång den igen när man börjar springa. Det hela upptäcktes först en bra stund senare, när jag tänkte kolla hur många kilometer jag lyckats få ihop. Hade ju ända sprungit minst en timme. "Fuffens!!" tänkte jag när klockan sa drygt fyra kilometer och tidtagningen stod still. Eftersom jag är lite kontrollfreak var det mentalt jobbigt att springa utan att veta hur länge eller hur långt jag sprungit. Fick på måfå försöka pricka slutdistansen 19 km. Sprang först ett varv runt Lilla Essingen, sen Västerbron - Liljeholmen - runt Gröndal - tillbaks till Stora Essingen, och sen över Alviksbron för ett litet varv där. Egentligen hade jag tänkt ta ett varv till där, men mitt högerknä var lite småstruligt och klockan började bli mycket (skulle iväg till ett möte efteråt) så jag sprang hem i stället. Väl hemma fick jag sitta på Eniro och mäta. Det blev inga 19 km, men väl 16,85. Det får duga.

Distans: 16,85 km

Tid: Vet ej exakt, ca 1:40 skulle jag tro

Snitthastighet: ca 6:00/km

Känsla: Jobbigt med allt som strulade, men det var ett antal km med bra flow i mitten. Efter att jag fixat shufflen, innan jag upptäckte klockmisstaget närmare bestämt.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Med mindre Papphammar-beteende ska det nog gå.

Runda 35, Time Trial

Fan vad det är gött att springa när det går bra! Idag var det så kallad "time trial", ett test över 5 km som jag gjorde för första gången den 16 december. Det kommer återkomma flera gånger under programmet för att se hur man ligger till.

Nu kan man inte jämföra dagens test rakt av mot det för 5 veckor sedan, eftersom förutsättningarna var bättre idag. Då var det blåsigt som fasen och snömos på marken, nu var det ett par minusgrader och ganska mycket barmark. Jag pushade helt klart mig själv hårdare idag också, och när jag var klar var jag tvungen att sätta mig dubbelvikt på trottoaren ett par minuter. En snäll farbror spatserade förbi och frågade om jag kört för hårt. Det hade jag inte, men varit klart nära gränsen. Resultatet:

16 dec: 26 min 10 sek

Idag: 21 min 38 sek

Utöver 5 km-testet körde jag 2 km uppvärmning med 3 insprängda koordinationslopp á 80 m, följt av muskeltänjning. Som avslutning 1,5 km mycket lugn nedjoggning. Plankan 2 x 1:25 och stretch som avslutning.

Statistik för testet:

Distans: 5 km

Tid: 21:38 min

Snitthastighet: 4:20/km

Känsla: Andfått, men ändå under någon slags kontroll. Lycklig efteråt! En kul detalj är att jag så sent som i förrgår skrev att jag inte skulle klara mycket mer än 2 km i tempot 4:20-4:30/km.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Jag känner helt klart att jag blivit starkare, inte minst mentalt.

Runda 34

Helt endorfinlycklig just nu efter ett mycket bra pass. Är varm och mätt och nyduschad och trötta muskler ska snart få sjunka ner i soffan för ett antal timmars FIFA-spelande med en god vän.

Idag var det "stegrad fart" som gällde. Det skulle bara vara riktigt jobbigt de sista två kilometrarna stod det i programmet. Jag gjorde som jag blev tillsagd. En kilometers uppvärmning, sen stanna för tänjning av musklerna, och sen tre varv runt Lilla Essingen där det första var lugnt, det andra mellansnabbt och det tredje med riktigt mycket tryck. Till saken hörde att jag hade sprillans nya broddar på skorna, det var total isgata på stora delar av ön. Det hade inte gått med mina gamla nernötta. Sista varvet låg jag mellan 4:20 och 4:30 per km, riktigt bra tempo med tanke på underlaget. Till sist en kilometers nedjogg och sen styrketräning enligt nedan. Bara 20 sek vila mellan varje set, så rätt så tufft vid armhävningarna och armpendlingen. Orkade armhävning nr 30 med minsta möjliga marginal.

Sit ups rak mage, 3x15st
Sit ups sned mage, 2x15st höger, 2x15 vänster. Kör växelvis.
"Rumplyft", 2x15st
Ryggresning, 2x15st
Armhävningar, 3x10st
Stillastående "snabb armpendling 3x20 sek (som du springer med armarna, fast "max". Avslappnade axlar)
Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x8st höger ben. Både "upp och ner".
Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x8st vänster ben. Både "upp och ner"
Utfallsteg, 2x8 steg.

Visst ja, jag gjorde ju faktiskt bloggens första riktiga vurpa också. Trots broddarna. Det lömska var att det skedde på Essingebron, som var helt snö- och isfri. Det var ett ensamt isblock, stort som ett påskägg ungefär, som låg mitt på trottoaren och som jag snubblade klockrent på. Ramlade framstupa och tog emot mig med handflatorna. Som tur var hade jag tjocka tumvantar på mig. Annars hade jag skrapat upp dem ordentligt, för det var mycket grus på trottoaren.

Distans: 8,32 km

Tid: 43:34

Snitthastighet: 5:14/km

Känsla: Var bekväm med alla olika hastigheterna, inklusive den sista (även om jag inte hade klarat mycket mer än 2 km i det tempot). Det var strålande solsken och allt bara funkade.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Bring it!

Runda 33

Riktigt vidrigt underlag igår. Helt klart värst hittills. Några plusgrader i luften, ett ihållande regn och kuperat islandskap på trottoarerna. Detta i kombination med att mina metallbroddar nötts ner en hel del gjorde att jag var på väg att halka ett par gånger. Mötte flera joggare som körde vanliga löparskor utan några som helst broddar, och jag är väldigt nyfiken på hur de tänker. Suktar de efter en hjärnskakning? Står en sprucken lårbenshals högst upp på önskelistan? Känner de att de haft en intakt svanskota länge nog?

Längsta långpasset hittills, 17 km. Det börjar kännas som att det kvittar om jag ska springa 15, 16 eller 17 km, det är bara långt helt enkelt. Nästa vecka blir det 19 km, får se om det känns annorlunda.

Sprang vilse några gånger. Sprang runt Kungsholmen och första halvan var inga problem, men sen kom det en massa byggarbetsplatser och avstängda vägar hit och dit. Så kan det gå.

Plankan 2 x 1:24 när jag kom hem. Det var ohyggligt skönt att få av sig de genomblöta skorna och kläderna, ta en varm dusch och äta en taco.

Distans: 17,36 km

Tid: 1:40:17

Snitthastighet: 5:46/km

Känsla: Blött, halt och mentalt rätt tungt första fem kilometrarna. Sen gick benen av sig själva och jag koncentrerade mig bara på ljudboken (och på att hitta rätt).

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Ja.

Datum för rundan: 16 januari.

Runda 32

Lite dålig disciplin nu! Lyckligtvis är det bloggdisciplinen och inte löpdisciplinen som vacklat. Det här inlägget behandlar en runda som sprangs i torsdags, alltså dagen direkt efter runda 31. Jobbschemat den här veckan gjorde att det inte gick att få in en vilodag emellan.

Lätt distans, med fem koordinationslopp á 100 meter. Isigt underlag och ett par minusgrader. Löpsteget kändes rätt bra, och koordinationsloppen funkade fint. Koordinationslopp är, för den oinvigde (och för alla andra också), helt enkelt ruscher på kanske 90% av maxkapaciteten där man tänker extra noga på att springa snyggt och snärtigt.

Hemma blev det styrketräning. Blev lite sur på Marathon.se vars server var nere, eftersom jag inte kunde gå in och kolla mitt träningsprogram. Fick köra övningarna fritt ur minnet. Tåhävningar, utfall, sit-ups, armhävningar och sånt. Glömde köra den där svinjobbiga armpendlingsövningen, där man under 2 x 20 sek ska pendla med armarna som man gör vid löpning, fast i ultrafart.

Distans: 7,03 km

Tid: 37:02

Snitthastighet: 5:16/km

Känsla: Kände av gårdagens runda lite den sista kilometern, annars bra.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Jag har respekt men jag är inte rädd.

Datum för rundan: 13 januari.

Runda 31

Igår var det "lätt distans". 6 km, 34-35 min. Det var nollgradigt och skön snö att springa på. Benen kändes pigga och det var kul. Inga känningar i knät. En rakt igenom trevlig upplevelse.

Plankan sen, 2 x 1:23.

Distans: 6,13 km

Tid: 32:59

Snitthastighet: 5:22/km

Känsla: Lätt, självgående, avslappnad.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Ja. Inte idag, men i sinom tid.

Datum för rundan: 12 januari.

Runda 30

Jubileum! 30 rundor redan. Det känns inte som att det var särskilt länge sen jag startade bloggen. Den har verkligen gjort mycket för min motivation.

Förutsättningarna idag var 3 plusgrader och sol. Följaktligen en herrans massa promenerande stockholmare att kryssa mellan, och mycket smält snö och is. Idag var nog halaste underlaget hittills.

Programmets hittills längsta långpass stod på menyn. Och det gick så jävla bra. Har varit skraj för att ha tappat en massa under sjukfrånvaron, men det här var ett riktigt skönt besked. Man skulle springa 16 km på 1:40, och det klarade jag med marinad höll jag på att skriva, marginal menar jag förstås.

Lyssnade på "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", i en fantastisk uppläsning av Björn Granath. Tror jag kommer köra ljudbok på långpassen framöver, och tystnad på de kortare.

Plankan 2 x 1:22. Gick bra.

Distans: 16,49 km

Tid: 1:29:38

Snitthastighet: 5:26/km

Känsla: Lätt, självgående, avslappnad.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Nu börjar jag nästan tro på det.

Runda 29

Yeah! Det känns alltid lite extra manligt när man kommer hem med skor så blöta som om man hade sänkt ner dem i en isvak. Idag var det +1 grad, och det slaskade järnet. Både en och två gånger tog jag fel på vad som var fast och flytande underlag. Speciellt en gång satte jag fötterna i en typ 10 cm djup jättepöl med brunt smältvatten, mitt framför en folkmassa som stod och väntade på ettans buss. Bara att le och låtsas som att det var meningen.

Jag kände mig fullt frisk och det var så skönt. 2 km uppvärmning, 6 km fartlek med 3 insprängda 80-meters koordinationslopp och 2 km nedjogg stod på schemat. Jag sprang utan lurar.

Det gick äntligen riktigt bra. Hade räknat lite fel på sträckan, det blev 1200 meter längre än planerat, men bara med två och en halv minuts påslag på tiden!

Plankan... glömde jag. Tar den i helgen.

Distans: 11,21 km

Tid: 59:39

Snitthastighet: 5:19/km

Känsla: Bitvis asjobbigt underlag, men det gick ändå bra. Både fartleken och koordinationsloppen gick också bra. Och jag är väldigt nöjd med snitthastigheten, det här var ju ändå på lite längre distans. Bästa snittet sen 2 december, och då sprang jag ju bara hälften så långt.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Vet inte, men det ska bli kul att se hur tiderna blir när det blir barmark och man kan plocka bort broddarna. Borde ge en viss katapulteffekt för motivationen.

Runda 28

Förkylningen blev lite sämre efter förra rundan. Halsen blev bättre men det satte sig i näsfan. Snorig och småsur tog jag ett uppehåll igen för att låta kroppen komma igen. Fem löpfria dagar blev det, och idag gick jag ut och körde igen. 7 km, "något snabbare än lugn fart". Jag tog det verkligen lugnt, och var noga med att inte bli trött första kilometrarna. Det funkade bra, jag slapp håll och blev inte alltför andfådd. Jag tittade väldigt sällan på klockan, men det kändes som att det gick ganska långsamt hela rundan. Blev glad när jag sprang in på tiden 38:47, eftersom programmet tyckte att det skulle ta 38-39 minuter. Känns bra att hänga med, och kul att bli överraskad åt det hållet.

Styrketräning stod också på schemat, men det avstod jag från. Vill se hur kroppen svarar på det här passet först.

Kom igen nu kropp! Friskna fullt ut! Sjukdom är så jävla 2010!

Distans: 7 km

Tid: 38:47 min

Snitthastighet: 5:32/km

Känsla: Inte så dum. Riktigt lugnt i början och sen nästan omärkligt små ökningar. Ändå helt okej snitthastighet efter förhållandena. Lyssnade på Filip och Fredriks podcast, och fann det mycket underhållande.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Jag vet inte. Jag vill bli frisk så jag kan börja pressa kroppen lite och se vad den tål.