Runda 33

Riktigt vidrigt underlag igår. Helt klart värst hittills. Några plusgrader i luften, ett ihållande regn och kuperat islandskap på trottoarerna. Detta i kombination med att mina metallbroddar nötts ner en hel del gjorde att jag var på väg att halka ett par gånger. Mötte flera joggare som körde vanliga löparskor utan några som helst broddar, och jag är väldigt nyfiken på hur de tänker. Suktar de efter en hjärnskakning? Står en sprucken lårbenshals högst upp på önskelistan? Känner de att de haft en intakt svanskota länge nog?

Längsta långpasset hittills, 17 km. Det börjar kännas som att det kvittar om jag ska springa 15, 16 eller 17 km, det är bara långt helt enkelt. Nästa vecka blir det 19 km, får se om det känns annorlunda.

Sprang vilse några gånger. Sprang runt Kungsholmen och första halvan var inga problem, men sen kom det en massa byggarbetsplatser och avstängda vägar hit och dit. Så kan det gå.

Plankan 2 x 1:24 när jag kom hem. Det var ohyggligt skönt att få av sig de genomblöta skorna och kläderna, ta en varm dusch och äta en taco.

Distans: 17,36 km

Tid: 1:40:17

Snitthastighet: 5:46/km

Känsla: Blött, halt och mentalt rätt tungt första fem kilometrarna. Sen gick benen av sig själva och jag koncentrerade mig bara på ljudboken (och på att hitta rätt).

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Ja.

Datum för rundan: 16 januari.