Plötsligt tänkte jag om. Nu kör vi. Långpass. En mil. Och hyfsat fort ska det gå. Sen både plankan och armhävningar.
Körde utan metronom, lyssnade bara på Christer. Det handlade om ovanliga saker man råkat ut för på skolidrotten. Många ringde in och berättade roliga saker, men en ringde in och berättade om en kille i tredje klass som fastnat med pungen i ribbstolen. När han hoppade ner blev pungskinnet kvar där uppe. Alltså... är inte det det slutgiltiga beviset för att gud inte existerar?
Väl hemma blev det plankan 2 x 1:05, med en minuts vila emellan, plus 20 + 10 armhävningar. Också det med en minuts paus.
När jag nyduschad och med lasagne i magen for iväg till soundcheck på klubben var det fan svårt att hålla tillbaka ett självbelåtet smajl.
Distans: 10 km
Tid: 52:12 min
Snitthastighet: 5:13/km
Känsla: Var förberedd på en överdjävlig runda. De sista fem kilometrarna var lite jobbiga, men det var verkligen ingen större fara.
Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar