Sprang samma runda som förra gången, runt Lilla Essingen. Vädret var riktigt tråkigt, det duggregnade lite och blåste bitvis hårt. Men det var inte det värsta - jag hade ett konstant bitande håll i vänstersidan hela rundan. Åt panerad fisk med ris en timme innan start, så jag får verkligen skylla mig själv. En planeringsmiss, eller paneringsmiss om du så vill.
Det var ändå helt okej att springa, vilket säger en del om hur mycket ett behagligt tempo gör. Min tes bevisades dock inte, det gick långsammare än förra gången, men det skilde inte mycket. Skillnaden skulle lika gärna kunna bero på motvinden eller hållet. Jag ska testa igen, men kanske ännu nördigare - har planer på att springa enbart till klicket av en metronom. Det kan bli ganska... mekaniskt. Kanske bra för att rensa tankarna.
Distans: 4,7 km
Tid: 25:03 min
Snitthastighet: 5:20/km
Känsla: Håll hela rundan. Motvind. Duggregn. Ändå ok pga rytmen.
Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Ett marathon? Aldrig.
(Datum för rundan: 3 nov)
Paneringsmiss :D
SvaraRadera