Jag var inte sugen, men jag var ännu mindre sugen på känslan av att jag håller på att tappa disciplinen. Fem över halv var jag ute i snön och körde. Dubbla löpartights, funktionströja med korta ärmar, funktionströja med långa ärmar och en vindjacka. Rånarluva (grymt bra) och mössa, samt bra vantar. Och broddarna var så bra! Efter en liten stund tänkte jag knappt på att jag sprang på snö, halkrisken kändes lika med noll. Jag sprang utan hörlurar och utan tidsmål, och hade heller ingen bestämd runda eftersom jag var hos pappa och inte har särskilt bra koll på omgivningarna där. Särskilt inte i kompakt mörker.
Var nöjd när jag kom in. Rädslan för vinterlöpning har minskat betydligt.
Distans: 4,3 km
Tid: 23:18 min
Snitthastighet: 5:25/km
Känsla: Mysigt. Mötte inte en enda människa. Snön gjorde stegen tysta och fina. Luften var krispig och frisk. Frös inte ens, faktiskt.
Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Jag fick en bra känsla av att "Jag hade velat springa längre!" när jag kom in. Men klockan 18 var det ju avspark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar