Runda 10

Jag är så glad att det kommer att vara skyltat under Marathon. Annars vet man aldrig hur långt det skulle bli för mig. Om jag hade varit en rollspelsfigur med olika skicklighetspoäng, hade jag inte legat högt på egenskapen lokalsinne. Nu är jag ju ingen rollspelsfigur, men lik förbaskat sprang jag vilse idag. Två gånger dessutom. Åtta kilometer var det tänkt. Det blev betydligt mer.

Jag tänkte testa Åsas runda, Stora Essingen - Kungsholmen - Västerbron - Hornstull - Trekanten - Gröndal - Stora Essingen, som var "trevlig och enkel att hitta". Det duggregnade och blåste när jag gav mig ut. Efter någon kilometer slutade duggregnet, men ersattes tyvärr av standardregn. Vinden friskade i lite också. Trots det motiga vädret måste jag säga att benen kändes piggare än på länge, det var riktigt lätt att springa de första tre, fyra kilometrarna. Sen sprang jag fel. Hamnade ute på Reimersholme och sprang runt där lite, innan jag förstod att det inte var Liljeholmen. Jag förstod inte själv att det var Reimersholme, utan iPhone fick berätta det för mig. Bara att springa tillbaka, ingen större skada skedd. Omvägen tog kanske fem minuter.

Värre blev det när jag skulle över från Gröndal till Stora Essingen. Eftersom man inte kan springa längs tvärbanespåret, måste man hitta en väg som går under det. Den vägen går till höger om spåret, vet jag nu. Jag sprang till vänster. Det blev en omväg på nästan tre kilometer, och sen var jag tillbaka på samma plats. Nu var jag så genomblöt att det hade gått att vrida ur kalsongerna, och skorna var fulla med vatten. Vantarna genomblöta och fingrarna frusna. Till slut knackade jag på dörren till en frisersalong och frågade om vägen. Frisören öppnade bara dörren typ två decimeter, hon såg ut som att hon trodde att jag skulle råna henne. Fick nån luddig vägbeskrivning, men det var i alla fall en riktning. När jag kom till Gröndals tvärbanestation rullade det precis in ett tåg, så jag hoppade på. Fick nästan inte fram SL-kortet ur fickan med de stelfrusna fingrarna.

Väl framme på Stora Essingen sprang jag de sista fem hundra metrarna. Sprang förbi en tant med paraply som gick mitt på trottoaren utan att se sig för. Försökte väja, men hennes paraply fastnade och slet ut båda mina hörlurar! Jag blev jättearg.

Distans: 12,7 km

Tid: 1:12:22

Snitthastighet: 5:41/km (blir dock konstigt att räkna snitthastighet när jag stannade flera minuter för att kolla karta och skrämma frisörer)

Känsla: Riktigt bra i början. Pigga ben, bra psyke. Regnet stärkte mig bara. Gillar att möta folk som tittar på mig med "Vilken jävla dåre, ute och springer i sånt här väder!"-blicken. Andra halvan var av naturliga skäl lite frustrerande.

Känns det som att jag någonsin kommer att klara ett marathon: Inte helt omöjligt, när man slipper lägga energi på orientering.